• Suomeksi
  • På svenska

Historik

Apteekki perustettiin 13.10.1885

Apteekkarit
• 1885 - 1906 Karl Fredrik Mandelin
• 1907 - 1927 Edvard Keto
• 1927 - 1931 Julius Holmström
• 1931 - 1933 Georg Örnhjelm
• 1933 - 1943 Uno Holming
• 1944 - 1973 Runar Jansson
• 1973 - 1988 Margit Urkola
• 1988 - 2000 Björn Lindroos
• 2000 - 2012 Bengt Austin
• 2012 - Tiina Heikkilä

Vasa centralapotek 1885-2005


Artikeln är ett sammandrag ur boken Apoteket i tiden. Boken utges på apotekets årsdag den 13 oktober 2005 och har redigerats av Seija Hakola.

En 40-årig kamp mot monopolet föregick öppnandet av ett andra apotek i Vasa. Det första apotekets tredje apotekare Johan Lindebäck fick sköta sitt apotek i allsköns ro ända fram till 1840-talet, men vid den tiden började det dyka upp kolleger som ville öppna ett andra apotek i staden. Lindebäck försvarade dock sin ställning och ett tillstånd för ett andra apotek i Vasa fick vänta.

Efter att Vasa brunnit ner inleddes diskussioner om att flytta staden till Klemetsö udde. Apotekare Herman Lindebäck ålades att flytta apoteket till den nya staden Nikolaistad och i januari 1884 beviljade senaten provisorn farmacie magister Karl Fredrik Mandelin rätt att öppna ett andra apotek i staden.
Mandelins apotek öppnades den 13 oktober 1885 på Handelsesplanaden 9. Vid den tiden fanns det ännu ingen el i Nikolaistad. Gatorna upplystes av oljelampor och i hemmen använde man fortfarande stearinljus. Även i apoteket blandades och såldes läkemedel till skenet av oljelampor.

Det äldsta bevarade dokumentet i apoteket är ett brev av den 16 januari 1898 riktat till medicinalstyrelsen. I brevet meddelar apotekaren Mandelin att antalet expedierade recept år 1897 var 15051. Recepturen visar att det fanns ett behov av att öppna ett andra apotek. Invånarantalet i Nikolaistad uppgick redan då till ca 13000 personer och antalet apoteksbesök flerdubblades tack vare kunder från närbelägen landsbygd.

Diskussioner om apotekens egna produkter


Redan i början av 1900-talet samlades regionens apotekare för att diskutera aktuella branschfrågor. Om ett av dessa möten berättar ett protokoll av den 4 februari 1904, enligt vilket 12 apotekare diskuterade prissättningen av "droppar" och samtidigt också tog beslut om gemensamma varuinköp.

I september 1911 föreslog andra apotekets apotekare fil.dr. Edvard Keto att man gemensamt för alla apotek skulle planera kopior av utländska handköpspreparat. Tanken på apotekens egna preparat började ta form.

Apotekareföreningens möten var fria till formen, men det var inte alltid så lätt att delta eftersom apoteken måste hålla öppet 24 timmar per dygn. Andan i gruppen var dock god och då mötena började gå mot sitt slut var stämningen ofta tämligen munter.

Brist på både alkohol och petroleum


Frihetskriget och första världskriget störde importen av läkemedel. I boken Vardagen i Vasa våren 1918 beskrivs livet i staden under krigsmånaderna år 1918. Befolkningen har minskat och i många familjer är det någon som saknas. Överallt rör sig soldater och vakter. Det råder brist på mat och andra tillbehör och affärer och fabriker har för lite folk. Ingen får vistas ute nattetid och grannarna spionerar på varandra.

Många våndades över bristen på alkohol. Då bataljonschefen Helenius efterlyser tillgången till konjak vid fronten måste adjutanten Källroos ge ett negativt svar: Det är alldeles omöjligt att få konjak. Inte ens jag själv kan ta mig en sup här i stan. Inga recept duger.

I en artikel i Farmaseutiskt Notisblad år 1918 skriver apotekare Keto så här: Då risken finns att inte ens apoteken får tillräckligt med sprit för sina behov borde allt göras för att förbättra tillgången på varan. Efter att skörden är klar kommer
hembränning förmodligen att förekomma lite här och var i skogarna. Då dessa hembrännerier upptäcks kommer kronofogden att stoppa hela destillationsproces-sen och stjälpa ut både färdig vara och mäsk.

Men har vi råd med sådant slöseri i dessa nödens tider, frågar Keto? Vi måste tänka på att det gäller vår bästa spannmål. Kunde inte kronofogden i samband med konfiskeringen se till att spriten destilleras på ett ordentligt sätt från den färdiga mäsken och att produkten skickas till en laglig destilleringsan-läggning som kunde tillverka ett fint brännvin?

Även petroleum ransonerades, men "den som arbetar till fromma för landet kan få en större mängd", och till denna kategori hörde t.ex. R. Siltalan Turkis ja Pukimotehdas som fick rätt att köpa 20 liter petroleum för belysning av utrymmen där man tillverkade uniformer åt Wasa Bataljon.

Förbudslagen trädde i kraft år 1919 och upphävdes år 1932. Under den tid lagen var i kraft kunde brännvin köpas endast på apotek mot läkarrecept. Enligt en apoteksinspektion som utfördes av medicinalstyrelsen år 1920 hade man i april expedierat 1459 recept från andra apoteket: 197 spritrecept, 17 konjaksrecept och 1 vinrecept, dvs. sammanlagt 215 alkoholrecept.

Apoteket flyttar till Centrals hus


Staden fortsatte att växa på Klemetsö udde under namnet Nikolaistad ända fram till mars 1917. Vid den tiden utbröt revolution i Ryssland och följden var att tsaren avsattes. Då det ryska väldet därmed upphörde i Finland beslöt stadsfullmäktige att återge staden dess historiska namn, Vasa. Senaten konfirmerade namnändringen i oktober 1917 och de ryskspråkiga namnen försvann ur gatubilden.

Vasa första apotek flyttade år 1911 från Vasaesplanaden till Wolffska huset på Övre torget. Sin nuvarande placering på Nedre torget fick apoteket år 1926. Det tredje apoteket flyttade från Brändö till stadskärnan år 1920.

Medicinalstyrelsen beviljade apotekare Julius Holmström tillstånd att flytta apoteket från Handelsesplanaden 9 till Fastighetsaktiebolaget Wasa Centrals hus på Storalånggatan 41. Flyttningen skedde i december 1927.

Apoteksverksamhet under undantagsförhållanden


Öppethållning dygnet runt började kännas ansträngande för apotekarna och de tre apotekarna i Vasa, Eric Brander, Uno Holming och Max Nyman, skickade i maj 1938 en anhållan till medicinalstyrelsen där de begärde om tillstånd att hålla två apotek stängda nattetid mellan klockan 19 och 9 samt nätter mot söndagar och helgdagar mellan klockan 19 och 10. Medicinalstyrelsen biföll anhållan med det villkoret, att recept som inlämnats till apoteket före stängningstid expedieras ännu samma dag och att allmänheten vederbörligen informeras om nattjourerna både i dagstidningar och på apotekens dörrar.

Andra världskriget visade att också apoteken var tvungna att förbereda sig på undantagsförhållanden. Direkt i vinterkrigets inledningsskede skickade medicinalstyrelsen anvisningar om vården av evakuerade till läkare och apotek. Enligt anvisningarna skulle läkarna vid utskrivning av recept till evakuerade personer anteckna att läkemedlet betalas av medicinalstyrelsen. Apoteken gav alltså läkemedlen gratis och debiterade medicinalstyrelsen för priserna. Planer fanns också att grunda tillfälliga läkemedelsförråd i närlandskapet för att vara beredda vid en eventuell evakuering av stadsbefolkningen.

På grund av nybyggnadsarbeten som pågick i hotell Central verkade apoteket hösten 1939 i en bristfällig lokal. Redan i slutet av år 1940 kunde apoteket flytta in i nya rymliga lokaler. Tidningen VAASA skriver 22.12.1940: "Nya tidsenliga butiker har öppnats i nedre våningen i nya Central Hotell. …den 2:a denna månad flyttade Vasa andra apotek in i den rymliga hörnlägenheten i Central-huset. Apoteket ägs av apotekare U.A. Holming. Apotekslägenheten är ljus och stor och påminner mycket om huvudstadens stora apotek. Inredningen är ändamålsenlig och till stor del ny. Inredningsarbetena har utförts bl.a. av Vasaföretaget Pohjolan Puunjalostustehdas Oy."

Njugghetens tid


En väsentlig del av apotekens läkemedelsurval baserades fortfarande på en egen läkemedelstillverkning. Läkemedelstillverkningen vid andra apoteket fick extra fart på 1940-talet då provisorn och filosofie magistern Runar Jansson fick apoteksrättigheten till apoteket. Jansson blev apotekets sjätte och hittills långvarigaste apotekare. Hans bana som apotekare omfattade 29 år och fortgick ända till januari 1973. Under Janssons tid fastställdes apotekets namn till Centralapoteket i Vasa.

Direkt då andra världskriget hade brutit ut år 1939 infördes ransonering av kaffe, socker och bensin - först på eget initiativ av partihandeln och sedan med hjälp av köpkort. Omedelbart efter kriget var tillgången till penicillin mycket begränsad i landet och distributionen hårt övervakad. Centralapoteket tillsammans med Jyväskylä andra apotek blev Vasa läns förrådsapotek för penicillin. Apoteket fick hösten 1945 ett meddelande från medicinalstyrelsen om en leverans av ett parti på 20 miljoner penicillinenheter för förvaring i apoteket. Penicillinpartiet var avsett för hela Vasa län och penicillinet fick expedieras endast på länsläkarens ordination.

Den fabriksbaserade läkemedelsindustri som etablerades under slutet av Finlands autonomi utvecklades snabbt då importen försvårades under och efter världskriget. Förutom försäljning av fabrikstillverkade läkemedel fortsatte apoteken att tillverka egna läkemedel för att tillfredsställa den kraftigt ökade efterfrågan. Med en stigande levnadsstandard på 1950-talet ökade även användningen av läkemedel.

Flyttningskarusell


År 1987 var Centralapoteket tvunget att flytta ut från sina lokaler i Central-huset. I februari 1987 anhöll apotekare Margit Urkola om tillstånd av social- och hälsovårdsministeriet att flytta verksamheten temporärt, men högst till slutet av år 1989, till en plats utanför det område som anvisats för apoteket. Centralapoteket flyttade till Hartmans hus på norra sidan av torget i ett "ingenmansland", dvs. utanför de gällande gränserna.

Centralapotekets nya läge vid torget väckte oro på de andra apoteken i Vasa. I en artikel i Vasabladet den 13 maj 1988 ställs frågan om alla apotek i Vasa i framtiden ska vara belägna intill torget. Gamla apoteket låg vid Nedre torget och Centralapoteket tillfälligt i Hartmans hus, enligt avtalet två år. Nu ville också Kyrkoapoteket utvidga sina gränser till torget. Enligt artikeln är apotekare Hjörvard Ström inte alls säker på att apoteket ska flytta, trots justeringen av gränserna. Han anser att Kyrkoapoteket har ett bra läge, bland annat med tanke på parkeringsmöjligheterna, men att handeln de facto sker inom ett kvarters avstånd från torget.

Apotekare Björn Lindroos som tog emot Centralapoteket i början av år 1988 sökte nya lokaliteter för apoteket inom det egna verksamhetsområdet och hittade till slut lämpliga utrymmen på Hovrättsesplanaden 20. Apoteket flyttade tillbaks till sitt eget område och öppnade i oktober 1988. Apoteket verkar än i dag på samma ställe, nu dock i utvidgade lokaler.

Stora förändringar på 2000-talet


Apotekare Bengt Austin såg de interna förändringskraven och direkt efter att ha övertagit Centralapoteket tog han itu med att förnya apotekets servicekoncept och arbetsförhållanden. Förändringar utifrån, t.ex. dator-uppdateringarna inför millennieskiftet, införandet av eurovaluta år 2002, det framtida ibruktagandet av elektronisk läkemedelsordinering, dvs. e-recept, och införande av generisk substitution, dvs. läkemedelsutbyte i apoteken, är exempel på reformer som under de första åren av det nya årtusendet ställde apoteken inför nya prövningar.

Sedan läkemedel blev utbytbara i enlighet med läkemedelslagens införande år 2003 har apoteken varit skyldiga att erbjuda kunderna ett förmånligare likvärdigt läkemedel, ifall läkaren ordinerat ett läkemedel vars pris överstiger det s.k. prisintervallets övre gräns. Syftet med införandet av denna generiska substitution är att dämpa de ökade utgifterna för läkemedel och åstadkomma besparingar. I slutet av året kunde man konstatera att besparingen varit större än väntat och att den huvudsakligen berodde på de lägre priserna.

Apoteksbranschens gemensamma projekt Tippa inleddes år 2000. Syftet med projektet var att genom rådgivning främja en rationell användning av läkemedel. Därmed kunde man minska en onödig eller felaktig användning av egenvårdsläkemedel samt skador och kostnader till följd av detta. Projektet avslutades i slutet av år 2003 och resulterade i flera nya hjälpmedel, bland annat databasen Tietotippa, Internetsidor, en guide för läkemedelsrådgivning: Kuuri loppuun!, två handböcker: Apteekin itsehoidon käsikirja I och II samt Tippa-tuutorit och Tippa tavaksi! -lääkeneuvonnan laatuopas ja mittaristo, en kvalitetsguide och mätaruppsättning för läkemedelsrådgivning.

Under den period som apotekare Austin lotsat Vasa centralapotek har apoteksbranschen genomgått stora förändringar. Apoteket har enligt Austin lyckats bra i sin föresats att följa med utvecklingen och satsningarna på en förbättring av kundbetjäningen har gett goda resultat. Austin vill gärna överlämna apoteksväsendet till nästa generation ungefär i det skick det är i dag. Några flera större förändringar behövs inte, anser han.

Päivystys


Päivystämme joka kolmas viikko.

Vi dejourerar var 3. vecka.

Päivystysviikolla palvelemme sinua arkisin klo 9-22 ja sunnuntaisin sekä pyhäpäivisin klo 10-22.


Vi betjänar på jourveckorna må-lö 9-22, sö och helgdagar 10-22.

Päivystysviikkomme ovat vuonna 2017:

Våra jourveckor år 2017